Pirr i magen. Förväntningar. Känslan när man drar in det där sista djupa andetaget när man ser sin spegelbild sista gången innan man går, man andas ut och granskar sig själv från topp till tå och ens ögon glittrar mer än den stjärnklaraste natthimlen, man ler mot sin egen spegelbild och tänker "nu kör vi".

Tänk att den förväntansfulla, underbara känslan kommer jag känna imorgon. Jag är så övertaggad att jag inte vet var jag ska ta vägen nästan. Jag tycker att förberedelserna är det roligaste av alltihop nästan, underbart! Så här sitter jag med nyfärgat hår, fransk manikyr på tork och sammetslen hud. Kan hålla på med sånt här i flera timmar jag. Men nu ska jag måla på det sista lagret och krypa ner i sängen. För en prinsessa behöver ju sin skönhetssömn.... Ska drömma om pumpor och glasskor. Åh vad jag ser fram emot att se hur fina alla kommer vara imorgon! Puss och god natt mina fina!

Världens bästa 9c, det är med en tår i ögat och ett stort leende jag skriver det här. Jag kommer sakna er så jävla mycket. Kommer sakna våra interna skämt, alla minnen och all jävla galenskap. Fy tusan vad roligt vi har haft det under de här 3 (2 för mig) åren alltså!! Herregud! Ni är så himla fina och goa ALLIHOPA. Tack för att ni gjorde min högstadietid till världens bästa upplevelse! Ni är verkligen bäst! ** haha

I sjuan drabbade dessa godingar mig haha, och sedan åttan har jag provat olika receptfria rengöringsmedel och krämer som sägs ska ta bort finnar. Såklart hjälpte inte dom ett dugg, även fast man inbillade sig att man såg en liiiitenliiten skillnad haha.

I December fick jag nog. Dom där finnarna skulle bort. Helst innan Avicii! Mamma bokade en tid åt mig på lasarettets hud-avdelning. Där fick jag träffa en jätte gullig tjej som föreslog att vi skulle börja med en kräm som heter Duac till att börja med.

Efter bara 4 dagar var nästan alla mina finnar borta. Alltså det var helt sjukt, seriöst. Jag kände mig som en helt ny person. Jag var så glad att jag började skratta varje gång jag såg mig själv i spegeln. Jag använde den i 3 månader som det var sagt. Men det var fortfarande finnar kvar och det kom fortfarande nya rätt ofta. Absolut inte lika många(!!) men jag ville få bort dom helt. Så när min hudläkare ringde bad jag att få prova nästa steg.

Det här är helt fantastiskt!!! Jag är inne på min tredje månad nu och alla mina finnar är i princip borta! Fast det kan dyka upp enstaka i och med min mens. Jag har även provat att vara utan ca 2 veckor bara för att se vad som händer och det kom inga nya faktiskt. Så jag vet inte om jag ska fortsätta med nästa steg när den här dosen är slut eller köra utan ett tag. Det känns ändå som att man skulle kunna få ett ännu bättre resultat så jag kanske provar nästa steg trots allt. Men vi får se vad hon tycker också!

Ni förstår inte hur skönt det känns att vakna upp helt finnfri och att kunna gå runt på stan/gå till skolan osminkad. Det är en så sjukt befriande känsla! Jag har verkligen skämts och mått dåligt över det och nu kan jag känna mig snygg utan fem kilo concealer haha. Det är ju helt underbart! Jag hoppas verkligen att ni som har samma problem och mår dåligt över det bokar en tid, för det är värt det tusen gånger om!! Det är helt klart bland det bästa jag gjort i hela mitt liv.

Den här helgen är det intagningsprov för estet och jag har gått och funderat hela dagen på om jag kanske inte ska gå dans eller musik istället för sam media. Dessutom har jag gått och tänkt på vilket folk jag kommer träffa varje dag på Kristine och vad jag ska göra för att träffa fler folk, eftersom att det kommer gå betydligt mindre folk där än på t.ex Lugnet. En annan sak jag också gått och tänkt på ett tag nu är att jag verkligen måste börja träna och stärka min kropp. Bara man petar på mig får jag ont och om nån slår mig lite hårdare än det var tänkt så kan jag t.om få ett blåmärke. Pinsamt men sant.

Men nu hörrni, har jag kommit fram till lösningen på alla mina problem. Jag ska börja dansa igen!

Nu får jag dock vänta till i höst. Men jag riktigt sprutar av glädje nu!!! Oj oj OJ vad jag saknat dansen inser jag nu. Jag fattar inte hur jag kunde släppa taget om något som är en sådan stor del av MIG. Jag började på dans redan när jag var 4 år men slutade i 5an när jag började på musikal (=dans, sång, teater) som jag gick på i 2 år. Sedan hade jag ett uppehåll på 1,5 år tills jag började i 8an igen. Dock gjorde jag misstaget att välja Disco(?), vilket inte alls är jag, så jag blev sjukt opeppad och kände bara nej. Men nu är jag taggad till tusen och jag längtar verkligen tills jag får sätta min fot på Dansa! i Falun igen!!! För att ni ska förstå vad jag menar får ni en liten film med några danser från förra terminen. Njut!

Dessutom får jag chansen att träffa mina fina och bästaste Anna och Maja. Hade tyvärr ingen video med Maja, men Anna ser ni på den sista dansen. Svart skinnjacka och gröna byxor har hon på sig. Jag tror att ni kommer se rätt snabbt vem som är hon för hon är brutalt jävla bra. Seriöst, varenda gång jag ser den dansen blir jag så himla stolt över henne!! Jag ryser ända in i benmärgen och jag får nästan tårar i ögonen! Jävlar vad bra du är vännen!

Till grund och botten handlar det om att hitta sig själv. Att lära sig att acceptera och älska sig själv. Att hitta sin personlighet, sin stil och sådär.

Min vändning blev när jag bytte från 8a till 8c. Jag hamnade i en klass med världens bästa tjejer. Där komplimanger och fina ord stärkte mitt självförtroende (och deras också tror jag). Vi hjälpte varandra och vi blev starkare än någonsin. Jag tackar gud (skolsköterskan) varje dag för att jag fick byta klass och hamna med dessa underbara tjejer. Så det jag menar med det är: var bara med personer som får dig att må bra! Dom andra kan dra åt helvete. För ingen ska få dig att må dåligt.

Jag och några tjejer kom på idén att skriva upp alla komplimanger man får, saker man blir glad av, roliga saker som hänt i en liten bok. Dock tror jag att det bara var jag som gjorde det haha. Så den tog jag fram, och gör det fortfarande, när jag kände mig nere. Det slutar alltid med att jag sitter och ler.

Eftersom att jag bara skrev ned bra saker så fokuserade jag endast på dom bra sakerna! Istället för att se "ett par tjocka lår" kunde jag fokusera på "mina fina ögon". Oftast när man kollar i en spegel ser man bara det som är "fult". Om man bara fokuserar på att se dom fina sakerna kommer ni inte att bry er om/glömma bort de saker ni är missnöjd över. Ni kommer att inse att dom där låren inte alls var så tjocka, bara man ser det med andra ögon! Ni kommer att tänka "men hur kunde jag tycka så??".

Jag kommer ihåg att det var en bild som tagits på sommaren när jag hade klänning på mig. Jag kommer ihåg att jag tänkte "men fyfan vad tjocka ben jag har". Några veckor senare när jag tittade på den bilden tänkte jag "omg vad smala mina ben var!". Så allt handlar om att fokusera på det ni är nöjda över, tills ni glömmer bort det ni är missnöjda över, så att ni tillslut en vacker dag inser att det är minst lika fint!

Svar: Haha först blev jag lite rädd när du skrev. Men litar på att du är en seriös person!

Tack så sjukt mycket för komplimangen! Blir riktigt glad!!

Alltså egentligen så är jag emot sådana här frågor. Jag tycker inte att man ska jämföra sig med andra, eller känna att man inte duger som man är. Man ska vara stolt över sin kropp! Oavsett hur den ser ut, för det finns inget som är rätt eller fel. ALLA TJEJER ÄR LIKA FINA!! Kvinnan är verkligen en otroligt vacker skapelse tycker jag, och vi är betydligt vackrare och snyggare än männen, haha. Det måste ni hålla med om?

Men till din fråga, om jag är nöjd med min kropp: ja det är jag! Om du frågade mig för 2 år sedan skulle jag säga nej. Jag skulle säga att jag hade för feta låt, att min näsa var för lång, att mina fötter var för stora, att jag hade för små bröst, att jag hade finnar. Ja listan kunde nog göras längre. Men jag har kommit över den fasen/hittat mig själv/fått otroligt bra självkänsla och jag älskar min kropp(!) med mina brister, som jag nu inte alls kan se!!

Okej. Tänk på, att utan det där som vi stör oss på, skulle vi inte vara oss själva. Jag skulle inte vara jag. Du skulle inte vara du. För jag är hon med lite för stora och utåtstående öron, men jag skulle inte vara jag om jag inte hade det. Varför skulle jag eller du vilja ändra på oss själva? Varför försöker vi inte se det på ett annat sätt? Att det kanske t.om kan vara lite charmigt eller gulligt. För vi är vacker som vi är.

För mig tror jag att mycket handlar om mina finnar också. Förut hade jag väldigt mycket finnar, men jag fick krämer utskrivna av sjukhuset och de försvann! Och det blev ett väldigt lyft för mitt självförtroende! Jag ska förresten berätta mer om det när min behandling är klar.

Du är mitt allt min finaste vovve. Tack för allt du ger mig. Så mycket skratt, blöta pussar, lek, smutsiga byxor, dregel på mitt täcke, stora tassar runt mitt ansikte tidigt på morgonen, beiga hårstrån på mina svarta kläder, massa knas, långa promenader, uppäten mat så fort man kollar bort, en axel att gråta mot och överdrivet mycket gos. Jag kommer aldrig glömma den dagen då jag var så ledsen. Tårarna rann ner för mina kinder och näsan rann den med. Du hoppade upp i min säng, kollade på mig med dina stora bruna varma ögon och slickade försiktigt bort tårarna på ena sidan. Sedan andra. Tårarna fortsatte rinna men du fortsatte torka mina tårar tills mitt gråt avbröts med ett skratt, och du borrade in din nos i halsen på mig och din svans viftade mer än någonsin. Du är världens bästa vän. Jag älskar dig.

Hejsan svejsan! Finaste åkte vid halv sex och sen dess har jag städat och pluggat engelska. Ska skriva ett tal som ska ta mellan 5-8 minuter. Gissa vad jag ska prata om?? Secondhand såklart ;) Finns faktiskt massa intressant om det på erikshjalpen.se! Så fin historia om Farbror Erik och hemska historier om barnen pengarna går till som verkligen får en att tänka till osv.

Imorgon börjar jag klockan tio! Jag och Victoria ska till Restauranglinjen på Hushagsskolan i Borlänge. Blir fint det! Har fortfarande inte bestämt vad jag ska gå. Dessutom har jag börjat fundera på Sam- media också. Hur ska det här sluta....? Ska ju vara inne om mindre än 2 veckor så ja. Panik. Men det ska nog ordna sig, bara att välja om annars ju. Inget mer med det. Har börjat försöka att inte få så mycket panik över allting. Hatar stress mer än något annat. Allt ordnar ju sig ändå alltid till slut.

Rätt skönt att ha en syster som också är sjukt. Vet verkligen inte vad jag skulle göra utan dig Matilda. Du är det bästa jag har. Och jag vet att du älskar mig lika mycket som jag älskar dig. Finns verkligen ingen som förstår mig så bra som du gör, som bryr sig så mycket om mig, som skrattar så mycket med mig, som gråter så mycket med mig, som BRÅKAR så mycket med mig, men som får mig att känna mig så TRYGG. Det kommer alltid vara du och jag. Vad som än händer har vi i alla fall varandra.

Imorgon drar vi till världens bästa mormor och morfar och shoppar lite secondhand på EH. Äntligen. :)

Har hittat ett nytt favoritband. Gotye. Här är mina favoritlåtar än så länge. Gotye – Somebody That I Used To Know & Gotye – Eyes Wide Open.

Imorgon tar jag bussen exakt 13:55 till Avesta. Bästa Victoria har sin mormor&morfar där. Var längesen jag var där nu (3 år kanske?) så ska bli kul att komma dit!! Det blir roligheter med hennes kusin Adam och hans polers.

Hittade den här texten på min förra blogg.

Hjärntumörer och cancer är något hemskt. Jag hoppas att ni aldrig någonsin får uppleva något sådant.

-Från filmen Kronjuvelerna

Är jag den enda som ibland får helt kaos i hjärnan? Man känner att man vill göra så himla mycket, men det finns varken tid eller ork. Kan bero på att jag är sjuk i och för sig. Då vill man inget hellre än att gå och och göra nåt istället för att ligga i sin säng och kolla på film hela dagarna (vilket man annars skulle dö för om man var i skolan). I alla fall det här kaoset känner jag i hjärnan just nu, var på väg att skriva några saker jag vill göra men det är alldeles för många som känns lite privata. Så vi skippar det och jag gör istället det jag vill komma fram till: skriva en lista. En lista på allt - så att jag verkligen reder ut tankarna. Det behöver inte bara vara på saker jag vill ha eller blogginspiration, utan även saker som jag ska göra, ser fram emot, som bara gör mig glad, eller som t.om gör mig arg/ledsen. Där kom vi in på en till sak. En riktigt bra sak när man är arg eller ledsen är att skriva upp varför man är arg/ledsen, vad man kan göra åt saken, hur man känner och hur man ska göra för att reda ut det. Funkar verkligen.

Jag fattar inte vad det är som gått fel. Kan inte öppna mig för någon längre. Jag har alltid varit den personen som kunnat säga vad som helst till vem som helst. Men nu går det bara inte.... Kanske är jag rädd för att bli sårad. Åh jag orkar inte med det här längre. Bort från mitt huvud, bort från mina tankar, bort från mitt hjärta..

Saknar att vara glad. Saknar att vara fri. Vill kunna leva mitt liv utan att plågas av saknaden till dig.

Det var samma dag som V gjorde slut. Såklart var jag väldigt ledsen och grät en hel del. Underbara mamma kom in med glass och mormor i telefonen. Ludde hoppade upp i min säng och bokstavligen torkade min tårar. Han slickade först ena ögat, sedan andra, sedan min näsa som också rann och bara attackerade mig med en massa pussar. Snacka om att vovven är typ mänsklig. Världens bästa vovve är det.

Goaste mormor ringde ju som sagt och vi pratade länge och sådär, också sa hon "Ja jag och morfar satt och pratade igår också sa jag det Har det varit helg? Nej Amanda har ju inte varit här" också skrattade hon världens gulligaste mormor-skratt. För er kanske det låter som vad som helst bara. Men det är så gulligt att dom verkligen saknar mig och vill att jag ska komma dit på helgerna.

Värmen som uppstår inombords när ens 4-åriga lillasyster säger "Vad fin du är Amanda" och ens 6-åriga lillebror instämmer "Ja, du är den finaste" när man är osminkad, har håret i en tjofs och går runt i en stor tröja och strumpbyxor. Sötbarn. Att veta att man är tonåringens (om några timmar, weho) förebild känns ju också i hjärtat. Bästaste.

Min plan just nu är att jag ska gå någon linje som jag tycker är rolig så att jag får tillbaka plugglusten till högskolan. För just nu vill jag bara bränna upp allt som har med plugg att göra. Så min plan lyder än så länge så här: gå Restaurang & Livsmedel med inriktning på konditori (om det finns?), jobba på Gotland på sommaren och i Sälen på vintern (tänk att tjäna cash samtidigt som man går gymnasiet hur grymt vore inte de?). Då kanske jag hamnar på något jättemysigt ställe som jag verkligen trivs bra på också kanske jag blir kvar där utan att läsa vidare. Självklart ska jag läsa på högskolan(!) men jag säger bara tänk om. Eller det är ju i och för sig inte självklart men aja.. Det enda jag vet än så länge är att jag vill gå en praktisk linje, för jag tror inte jag skulle orka t.ex natur. Usch nej. Dessutom har jag absolut ingen aning om vad jag vill jobba med. Jag vill väl inte gå upp klockan fem varje morgon och baka heller? Men vem vet, om jag då hamnar på ett as nice ställe kanske jag känner att jag hamnat rätt. Men det är i alla fall så jag tänker. Ha kul i 3 år nu, sedan får man se vad som händer! Man hinner säkert hinna tänka och ändra sig och sådära hur mycket som helst! Sedan finns det säkert mer möjligheter som man själv inte tänkt på då också.