You just get used to living in fear or give up when you can't even picture your future.
Hade 518 miljoner planer inför denna helg. Men sedan tänkte jag bara "men hallå? vad håller jag på med? jag har MASSOR med plugg ju??". Så jag avbokade allt för idag. Har inte gjort så mycket, för det är så brutalt tråkigt. Men har hunnit med en del.
Har hittat ett nytt favoritband. Gotye. Här är mina favoritlåtar än så länge. Gotye – Somebody That I Used To Know & Gotye – Eyes Wide Open.
Imorgon tar jag bussen exakt 13:55 till Avesta. Bästa Victoria har sin mormor&morfar där. Var längesen jag var där nu (3 år kanske?) så ska bli kul att komma dit!! Det blir roligheter med hennes kusin Adam och hans polers.
Just nu tömmer jag mig på känslor. Jobbigt. Men ändå skönt. Tänker på vad som hände för snart ett år sedan. Ett år i April. Det gör så vrålont i mig. Måste tänka att allt är bra nu. I alla fall just nu. Men minnena kommer alltid finnas kvar... Klick 1. Klick 2.
Hittade den här texten på min förra blogg.
"Det finns inte ord för hur rädd jag är. För hur rädda vi alla är. Ingen kan nog förstå hur det känns att gå igenom en sån här sak, och ingen kan förstå vad det är som händer. Inte någon av oss. Jag önskar att jag bara kunde vakna upp ur den här mardrömmen så att allt blev som vanligt.. För det här är hemskt. Jag känner mig så hjälplös. Om jag bara kunde få göra dig frisk. Om jag bara kunde få göra så att det här aldrig hänt just dig. Det finns en sak jag har i tankarna hela tiden, varenda sekund, och det är Sara." Hjärntumörer och cancer är något hemskt. Jag hoppas att ni aldrig någonsin får uppleva något sådant.
Kommentarer
Trackback
