Hej godingar.

Jag har varit så dålig på att blogga de senaste månaderna, och jag skäms verkligen över det. För jag har saknat det så himla mycket. Saknat det som är en så himla stor del av mig. Men sanningen är att jag varit så himla oinspirerad så himla länge nu. Känt mig så himla vilse. För någonstans på vägen har jag liksom tappat bort mig själv. Jag har varit så där pirrigt glad som jag aldrig trodde att man kunde vara, men jag har också varit himla ledsen, väldigt arg och himla himla förvirrad. Den känslan som återkommit mest är nog ångesten. Jag har aldrig trott att jag har haft höga krav på mig själv, alltid trott att jag varit den som brytt mig minst och tagit allt som det kommer. Så har jag alltid sett på mig själv. Men att sedan inse att jag faktiskt aldrig blir nöjd med mig själv och mina prestationer, det var väldigt jobbigt att inse. Det kanske låter som en småsak, men att inse att man på något sätt "lurat sig själv" kändes jobbigt. Mitt liv är väldigt rörigt just nu, hela jag är en jävla röra. Och jag är rädd att jag hamnar i någon slags depression snart för det känns som att det är dit jag är på väg. Förlåt om jag skriver ut allt det här, men ibland är det svårt att orka vara stark. Jag vill bara att ni ska veta hur det ligger till. Förlåt om jag inte gör er nöjda. Just nu känns hela jag bara väldigt misslyckad. Det är det enda ord som snurrar runt i mitt huvud nuförtiden. Vill göra allt och alla nöjda, vill att alla ska må bra, vill att jag ska må bra. Vet inte riktigt hur jag ska avsluta det här, så nu slutar jag bara.

P.s Kom ihåg att man kan aldrig ge för många kramar.