Det var samma dag som V gjorde slut. Såklart var jag väldigt ledsen och grät en hel del. Underbara mamma kom in med glass och mormor i telefonen. Ludde hoppade upp i min säng och bokstavligen torkade min tårar. Han slickade först ena ögat, sedan andra, sedan min näsa som också rann och bara attackerade mig med en massa pussar. Snacka om att vovven är typ mänsklig. Världens bästa vovve är det.

Goaste mormor ringde ju som sagt och vi pratade länge och sådär, också sa hon "Ja jag och morfar satt och pratade igår också sa jag det Har det varit helg? Nej Amanda har ju inte varit här" också skrattade hon världens gulligaste mormor-skratt. För er kanske det låter som vad som helst bara. Men det är så gulligt att dom verkligen saknar mig och vill att jag ska komma dit på helgerna.

Värmen som uppstår inombords när ens 4-åriga lillasyster säger "Vad fin du är Amanda" och ens 6-åriga lillebror instämmer "Ja, du är den finaste" när man är osminkad, har håret i en tjofs och går runt i en stor tröja och strumpbyxor. Sötbarn. Att veta att man är tonåringens (om några timmar, weho) förebild känns ju också i hjärtat. Bästaste.