///I/LIKE///U/

Jag har nog aldrig riktigt kommit över honom. Det är därför jag förlåtit honom så många gånger. Därför jag fallit tillbaka och låtit mig såras igen. Det har inte gjort någonting, för det har alltid varit han som haft mitt hjärta. Det har alltid varit minnena, orden, känslorna, tankarna, skratten, dofterna och beröringarna med honom som varit dom starkaste, dom bästa. Dom som betytt mest.
 
Och jag skäms för att säga att du är kvar i mig. Skratta åt det, för då kommer jag kanske över det.
Mitt hjärta är ditt att förstöra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0