Folk frågar mig hela tiden hur jag mår, och som det alltid är med livet är det både upp, och ner. Ibland mår jag så där dunderbra, och då är det så bra att det bara pirrar i hela kroppen av lycka. Men oftast är jag liksom bara halvglad. Känner mig tillfredsställd, fast inte hel, om ni förstår vad jag menar. Försöker fylla igen hålen med shopping, pysslande av blomsterkransar och killar. Det funkar fint just nu, men håller nog inte i längden. Ska bo hos min "vän" nästa vecka. Tror det blir väldigt bra. Behöver någon som kan hålla om mig om nätterna. Förutom det har jag väldigt fina vänner som alltid ställer upp för mig. Hade en otroligt jobbig pms den här veckan, och då var dom där och strök en över ryggen, kramades, fikade, skickade söta sms och stod ut med mitt gnäll. Världens finaste och bästa.