Emma kom in till mig nyss och frågade mig om jag kunde måla naglarna på henne. Helst med det där nagellacket jag hade igår. Det som var blått och glittrade.

 

Så där satt jag. I min säng med min 5-åriga lillasyster i knät samtidigt som jag målade hennes små naglar. Jag frågade om jag skulle måla Tummen (ni vet tummen med stort T). Hon sa att det var okej. Att hon ville bli stor nu. För stora tjejer suger ju inte på tummen. Men att hon hade lite svårt för att sluta. Hon sa:

 

Och precis när jag sagt det insåg jag hur sant det var. För det handlar ju faktiskt om att bara bestämma sig. Bestämma sig för att nu är det faktiskt slut. Efter två år av känslostormar, av bubblande, pirrande skatt, av underbart sex, av passion, av ilska, av så så många tårar och av så mycket förvirring - så får det faktiskt vara nog. Jag älskar dig och det kommer jag alltid att göra. Men jag är redo att släppa taget om dig nu. På riktigt. För allra, allra sista gången. Jag kommer inte att falla tillbaka till din famn igen. Inte låta dig såra mig som du gjort så många gånger. Aldrig igen låta mig förlora hela mig till dig.