A reason to smile.

Jösses vad glad jag är! Kommer ni ihåg engelskatalet jag pratat om ett tag nu?? Det gick ju kalasbra! Trodde verkligen att jag skulle DÖ...har liksom varit nervös inför det här i 2 veckor nu. Men oj oj så bra det gick! Gjorde det t.om först av alla..hoho. Fast det kanske är det lättaste? Trodde att jag skulle börja stamma och allt det där men det gick ju fint hörrni :) Alltså jag var ju inte liksom SUPERGRYM som kunde allt utantill och bara stod där helt cool-lugn. Visst fick jag lite färg på kinderna (tror jag?), visst fick jag kolla på pappret en del och självklart gick min puls i trippel hastighet. Men jag är så himla nöjd ändå! I alla fall ska jag ta och baka något nu vilket min lärare tyckte att jag förtjänade, hehe, sedan ska jag ta och skriva in det i min bok och njuta av den här härliga känslan! Sedan ska jag skriva lite fina citat att sätta på innersidan på dörrarna i min garderob.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0