Keaton Henson – Sweetheart, What Have You Done To Us (så enkel men vacker och berörande musikvideo)

 

Några myslåtar just nu.

Sitter på bussen från Vansbro på väg till Falun med snön yrande utanför fönstret. Riktigt mysigt. Tänk att det är första advent på söndag. Tiden går så fort.

1. Bh - Trosa 2. Bh - Trosa 3. Bh - Trosa 4. Bh - Trosa

 

Antar att det inte bara är jag som tycker att allt det här är helt sjukligt snyggt?! Får nog ta en sväng ner på stan imorgon och uppdatera underklädeslådan tror jag.

Igår uppträdde jag med min fina och bästa tjejer på Musikcafét som var på Arenan. Utan att skryta så måste jag faktiskt få säga att vi var jävla grymma! Lägger upp en video åt er imorgon. Hoppas ni mår bra. Kram på er.

Det kan aldrig bli för mycket glitter.

 

 

En sak som jag däremot ångrar djupt var att jag och Matilda hade biljetter till Band Of Horses konsert i Stockholm på fredagen, men valde att skippa det pga dålig planering. Fick även reda på idag att First Aid Kit (ett av mina absoluta favoritband) var förband till dom. Fattar ni hur besviken jag är på mig själv???? På riktigt. Jag kan inte ens beskriva med ord. Så nu ska jag deppa och äta tårta. God kväll.

 

Imorse fick jag ett sådant där moment när man inte vet om man ska skratta eller gråta. Så jag gjorde både och. Det var en himla konstig känsla.

 

Denna helg har jag dansat irländsk folkdans och lyssnat på livemusik som var sprängfylld med känslor och lycka på Folkets hus, pussats och somnat i famnen på världens finaste kille, skrattat tills jag inte fått någon luft, sett den äckligaste och sjukaste filmen som fick mig att börja gråta och må himla illa, umgåtts med fina klassisar, sovit alldeles för lite, se kärlek växa mellan två himla fina personer - det var väldigt vackert och hela jag skuttade också, precis som dom, runt på små rosa fluffiga moln av pirrig lycka, skedat med fem andra personer, ätit mycket gott och onyttigt bl.a egengjord kladdkakeglass, chips, pizza och pommes. Den här helgen har jag helt enkelt mått så himla bra.

Det finaste av allt var nog mitt i dansen på Folkets hus. Man skulle göra ett steg som kallades "swingen". Ni vet när man korsar sina händer och håller i någon som också korsat sina händer och så snurrar man runt, runt så fort man bara kan. Snurrade runt med min fina, min Gabriel, och det enda jag såg var hans ansikte. Han skrattade och hans ögon glittrade och ustrålade sådan lycka. Allt var så fint med musiken och jag var verkligen så himla himla lycklig i den stunden. Det var som att det enda som betydde något var han, allt annat spelade inte längre någon roll. Jag bara lutade huvudet bakåt och slöt mina ögon och andades in den sekunden. Så himla fint. Precis som i den allra vackraste kärleksfilmen. Bara det att det där var verklighet och att det var finare än något jag kunnat drömma om.